Husförsäljning, mat och julklappar

Det finns mycket att vara tacksam för i den vecka som ligger bakom. En sådan sak är att alla pepparkakshus sålde slut. Fler stod på kö men får ge sig till tåls till nästa söndag. Husförsäljningen innebar att 7000:- gick till hemlösas situation i Göteborg.

Om två veckor kommer vi åter igen att stå i ICA Nära och uppmuntra kunderna att Handla För Andra. Nytt i det projektet är att vi nu kommer ha ett närmare samarbete med den öppna förskolan för romska barn som vi är en del av. Våra insamlade matkassar kommer att riktas till de familjer som Räddningsmissionen möter regelbundet genom det arbetet. Vill även passa på att inbjuda dig som läser detta att ta chansen att få möta fiskebäckare på detta sätt. Att stå där en timme och få prata med många av de som kommer för att handla är så inspirerande. Vill du vara med så ring till mig 0734-290493. Lördag 14 december kl 11-15 är det som gäller.

I de två kommande gudstjänsterna 2:a och 3:e advent kommer vi också att ha riktade insamlingar. Nu på söndag blir det offergång till missionen i andra länder. Följande söndag blir det insamling av julklappar till julfesten på Café Trappa Ner. Det är julklappar till män som behöver framför allt hygienartiklar, strumpor, rakprodukter eller liknande. Paketen behöver inte kosta mer än 40 kr. Vi önskar att paketen skall vara inslagna.

Det blev mycket om givande denna gång men med tanke på att svensken i snitt lägger mer än 2000:- på julkappar så vågar jag vara frimodig. Det handlar bara om att fundera igenom vem som bäst behöver ”mina” julklappspengar.

Önskar dig en välsignad adventsvecka!

Kära veckobrevsläsare,

Jag kommer just från vår alphakurs. Alpha inleds alltid med mat och gemenskap. I kväll när vi småpratade under soppan fick jag lära mig att man nu utvecklar blöjor för äldre som själva kan mäta hur ofta och mycket som blöjan används och sedan skickar blöjan själv denna information vidare med 3G för analys så man kan hjälpa patienten med inkontinensen. Det ni!!

I kväll har jag undervisat om hur Gud leder oss på alphakursen Det brukar alltid vara ett spännande ämne. Jag berättade om hur Bibeln lär oss att Gud vill oss väl, att Gud vill leda oss och att Bibeln ger oss många goda råd om hur vi kan uppfatta vad som rätt när vi står inför vägval. En av deltagarna berättade hur han såg på livet och att det fanns en liksom större kraft, som låg bakom. Han gav exempel på hur han uppfattat det. Jag kunde då inte låta bli att slänga ur mig. Men tror du inte att just den kraften är Gud? Så inleddes ett mkt spännande samtal. Min erfarenhet är att så många i vår närhet bär på sådana funderingar. Att våga bjuda med en vän till en Alphakurs kan vara helt avgörande för den vännen och för dig. För det är just att bjuda med som är så viktigt. För då får den som är på väg till en tro och på väg in i kyrkan en självklar plats att ta starta på och han eller hon får en självklart socialt nätverk, som är helt avgörande om tron och församlingsgemenskapen ska kunna växa. Att vänner bjuder med vänner är en riktigt stor utmaning framöver.

Nu sker mycket planering av och funderingar kring aktiviteter och annat inför våren och sommaren. Kom gärna med förslag och idéer och bed gärna för det. 

Nu på söndag kommer Brunnen, vår församlingsplantering i Brunnsbo, att ha hand om gudstjänsten. Vi får smaka på hur det är hos dom, fast hos oss. Aaron predikar. Men redan på lördag 19:01 är du välkommen till kyrkan på just 19:01. Varmt välkommen.

Heliga kyssar

Gustaf Björkman

Gus

Ormar och rånare

Den senaste veckan har jag haft besök av en vän och pastor från Indien. Under våra samtal har jag blivit påmind om hur mycket vår erfarenhet och livssituation påverkar hur vi ser på omvärlden och vilka frågor vi ställer.

I lördags fick min gäst följa med på kalas till min syster som bor en bit in i skogarna kring Svartedalen. När vi sitter och äter frågar min vän: Hur gör de med ormarna? Jag blev minst sagt konfunderad. Efter några klargörande frågor från min sida insåg jag att han hade ställt frågan utifrån sin egen erfarenhet som innebär att om man bor ute på landsbygden i Indien så måste man hela tiden ta med i beräkningen att giftiga ormar tar sig in i husen. När vi senare samma kväll kör på den lite mindre vägen utan gatubelysning kommer ytterligare en fråga: Är den här vägen säker? Hur menar du då, undrade jag. Då får jag förklarat för mig att man i Indien gärna undviker mindre vägar nattetid pga rånare som spärrar av vägar och rånar fordonen. Utifrån den informationen fick jag även svar på varför han flera gånger när vi har satt oss i bilen har frågat om dörrarna är låsta.

Dessa samtal och upplevelser har för mig aktualiserat den stora utmaningen det är att läsa bibeln. Texterna vi möter där är präglade av sin tid och sina frågor. Det innebär inte att bibeln är omodern och oläsbar för oss idag men det finns ett ständigt behov av nyfikenhet och ödmjukhet när vi läser bibeln. Den 7, 14 och 21 november kommer vi att samlas för att just fundera och studera hur vi på bästa sätt kan närma oss bibelns texter.

Med önskan om en välsignad vecka!

/Peter

Värme i kylan

I lördags hade jag åter igen förmånen att få stå utanför ICA Nära under två timmar och uppmuntra de som kom att Handla för Andra. Kylan i luften var ingen förmån men mötet med människorna värmde desto mer. Inga långa och djuplodande möten men några kort utbyten av ord och blickar med flera av de som finns i vår närhet men som inte ser den kristna tron och församlingen som centrum i sitt liv. Alltså inga livsavgörande kontakter där och då men vad jag tror är viktiga möten i det långa loppet. Att ca 20 kassar med mat köptes in och skänktes kändes nästan som en bonus.

För övrigt innehöll helgen invigning av Önneredsgården där båda samlingarna på lördagen (som markerade nystarten) blev välbesökta, vilket var väldigt roligt. Nu återstår att be om vishet och kreativitet så att de nya lokalerna kommer till så bra användning som möjligt. Den första ”nya” samlingen startar redan denna torsdag den 24 oktober kl 20.00. Då samlas vi till bön.

Vill till sist skicka med dig Salomos bön som han bad vid invigningen av templet. Han insåg att Gud inte bor i ett fysiskt hus och vi kan med nya testamentet i handen säga att Gud bor i oss. Trots det tror jag att hans bön kan vara användbar med tanke på Önneredsgården.

”Men kan verkligen Gud bo på jorden bland människorna? Himlen, himlarnas himmel, rymmer dig inte, än mindre detta hus som jag har byggt. Vänd dig ändå hit, hör din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud. Lyssna på det rop och den bön jag uppsänder, och låt din blick dag och natt vila på detta hus, den plats om vilken du har sagt att den ska vara hemvist för ditt namn.”

/Peter

Äntligen x 3

I veckan som gick fick vi veta vem som fick årets nobelpris i Litteratur. Jag vet inte om Gert Fylking  stod där och utbrast ”Äntligen!”, men jag tycker att den traditionen är ganska rolig. I församlingen utbrister vi ”Äntligen!” på lördag. Efter flera månader av renovering är det nu äntligen dags att återinviga SMU-gården som redan bytt namn till Önneredsgården. På lördag den 19 okt kl 11-13 blir det invigning av det lite mer festliga slaget och på kvällen kl 19 blir det bön, lovsång och nattvard. På söndag den 20 okt kl 11 firar Fisher’s Creek sin invigningsgudstjänst av de nya lokalerna.

I Fiskebäcks Missionskyrka är det på söndag 20 okt internationell prägel på både förmiddag och kväll. I gudstjänsten kl 11 kommer min gode vän och pastor från Indien, Joffy Nayanapogula att predika. På kvällen kl 18 blir det mer av internationell prägel i form av en välgörenhetskonsert med Edo Bumba. Då gör vi en insamling till arbetet med sargade kvinnor i Kongo.

Mycket på gång helt enkelt.
Då kan det vara viktigt att påminna sig om orden i Psalm 127

Om inte Herren bygger huset
är byggarnas möda förgäves.

/Peter

Vad är en bra predikan?

När jag skriver detta har jag under den gångna dagen tillbringat flera timmar i skogen. Just nu erbjuds där en magnifik föreställning. Det är en fröjd för öga och näsa att ta in alla nyanser, fantastiska färger och dofter som erbjuds. Träden tävlar med varandra om att vara det mest spektakulära. För den som har Instagram eller Facebook (dvs för den som tar del av andras foton i sin mobiltelefon) så kan man just nu få ta del av detta skådespel även via den kanalen. Många ser, förundras och fotograferar. Men i jämförelse med verkligheten blir dessa foton torftiga och begränsade. Det är lite som att predika.

Guds storhet och kärlek är alltid större än våra ord och tankar. Att predika är som att lägga ut en bild på Facebook eller Instagram. En predikan säger något om vem Gud är och berör förhoppningsvis den som lyssnar men i jämförelse med Verkligheten så bleknar den.  En bra predikan väcker längtan efter att söka upp och se Verkligheten. En bra predikan ger energi och lust till att söka Gud. Så tänker jag om predikan efter att ha varit några timmar i skogen.

/Peter

P.S Glöm inte att hälsa varandra med en helig kyss.

Hej kära veckobrevsläsare,

Hade förmånen att samtala med några som ville bli nya medlemmar i församlingen. Det är alltid roligt. Och utmanande. Hur berättar man kortfattat om vad som kännetecknar Fiskebäcks Missionskyrka? Hur kan man enkelt beskriva allt som händer? För misstaget är ju att tro att församlingen är summan av aktiviteter, eller att församlingen är ett antal teser som vi omsorgsfullt formulerat. Men församlingen är ju så mycket mer. Dels är församlingen en något andligt: Kristi kropp med Kristus som huvud. Vi hänger samman med honom. Dels hänger vi samman med varandra. Men sen är ju församlingen också alla som är med, alla erfarenheter, besvikelser, framgångar och allt som ryms i en gemenskap. Inte helt enkelt att sätta ord på nu heller. Men ett bra samtal. När samtalade du om församlingen senast? Och försökte gå lite djupare? Låt oss fortsätta det samtalet.

För övrigt var det många och jobbade i Önnered i måndags. Nu hoppas vi på lika många i kväll [torsdag]. På söndag predikan Peter om kroppen. Missa inte det.

Allt gott

/ Gustaf

Hej veckobrevsläsare,

När jag drömmer om Fiskebäcks missionskyrka, då brukar jag föreställa mig att det är ett myller av människor som växer i tro, finner varm gemenskap och utmanas att förändra världen. I helgen som gick kan man säga att vi fick smaka på det. 19:01 utmanade oss att räkna med att Guds övernaturliga kraft på ett naturligt sätt. Gudstjänsten var som ett myller av människor och många nya familjer som börjar hitta hit. Peter höll en lysande och utmanande predikan. På söndagskvällens författarkväll berättade Marina Andersson om sin väg till en vuxen tro mitt i vår församlingen. Efter en sådan helg känner jag stor tacksamhet till Gud, samtidigt ett stort ansvar. Hur förvaltar vi allt detta goda? Hur tar vi vara på allt som vi får?

Nu till helgen är temat att Gud kan förvandla oss när vi inte klarar av försoning. Att försonas med sig själv, med Gud och med andra. Missa inte det.

Heliga kyssar

Gustaf Björkman

Hej kära veckobrevsläsare,

Det är fredag eftermiddag och detta blir en hälsning till helgen. Veckan som gått har varit en intensiv helg i Fiskebäcks missionskyrka. Allt från Alphastart, konfahajk, Smakprov, bibelstudiekvällar, och jobb i Önneredsgården och mycket, mycket mer har ägt rum.

Min roll är ofta att medverka och ha ansvar på olika sätt. Jag vet inte hur det är för dig, men för min del är det lätt att man blir lite stressad och ibland nervös. Kommer detta att bli bra, kommer någon att dyka upp och då är det lätt att man inte riktigt möter de som är där. Men erfarenheten har lärt mig att inte låta oron ta tag i mig utan koncentrerat möta de olika människorna som dykt upp, och när jag klarar det, betalar det sig alltid. Jag har haft förmånen att få sitta ner och lyssna till några fantastiska livsberättelser denna vecka. Jag har fått höra om vad tron har betytt, om hur Gud plötsligt klivit in i en människa liv och gett mening och hopp och hur en ny kärlek till Jesus har tänts. I några fall har det handlat om hur man står i början av ett sökande efter vad man hoppas ska vara Gud. Dessa berättelser är ju varför vi gör allt jobb och slit och helt ärligt, det är lätt värt varje sen kväll det blivit denna vecka.

Missa inte 19:01 med Marcus Olsson nu på lördag kväll och inte heller söndagens Gudstjänst då Peter Baric predikar om förvandlingen. På söndag kväll är det författarkväll.

Väl mött

heliga kyssar

Gustaf Björkman

Hej kära veckobrevsläsare,

Jag hade förmånen att vara med att få vara med på konfaupptakten i onsdags kväll. Konfirmationen var den den sista i raden av barn och ungdomsgrupper att starta terminen denna höst. Församlingssalen var välfylld med blivande konfirmander och deras föräldrar. Johanna Buller, vår ungdomspastor, hade en proffsig presentation av hur vi arbetar och sen välkomnade hon fram våra frivilliga ledare och lät dom presentera sig. Då brast det för mig. Här står ca 12 ledare i 20-35 årsåldern som helt utan ersättning kommer varje onsdag i två terminer. Tar ledigt från studier och jobb för att kunna var med på läger och hajker. När jag pratar med dom om hur det är att vara med så kommer det sällan fram att det är jobbigt eller ansträngande, utan i stället talar man om hur mycket det ger tillbaka och hur glad man är att få se konfirmanderna hitta en personlig tro och göra upplevelser av Gud. Att vara tonåring är tufft idag och min tanke går till Jesu ord: Vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni också gjort för mig. När jag såg dom stå där på rad så brast det för mig och jag blev helt rörd. Det enda jag kunde tänka var: Tack Gud. Tack Gud. Och givetvis gäller detta alla frivilliga i församlingen. För det är nog ändå sant som Jesu säger att störst är den som tjänar andra.

På söndag fortsätter vi serien om förvandlad och jag ska predika om ”Från självupptagen till gemenskap.” Välkomna!

Heliga kyssar

Gustaf Björkman